Lättmanipulerad

 

Inför skolstarten i augusti gav arbetslaget sig iväg på en övernattningskickoff på Mossbylunds spa-och rekreationsanläggning. Vi kände oss verkligen uppskattade: Trerättersmiddag, eget sovrum, balkong med havsutsikt, etc. Jag minns att jag promenerade till stranden i nattmörkret och tog ett dopp. "Det här känns bra", tänkte jag och någonstans inom mig började ett frö av optimism att gro.

 

Jag var så uppfylld av positiv energi att jag stannade längs med vägkanten på promenaden tillbaka för att plocka en bukett vilda blommor som jag skänkte vår nytillsatta skolledning. Buketten var, åtminstone från min sida, en gest av affektion, tacksamhet och uppmuntran.

 

Allt kändes fortfarande väldigt bra när vi nästa vecka återvände till skolan, även om folk började spekulera kring kickoffhelgens sammanlagda kostnad och huruvida pengarna hade kunnat användas på bättre sätt. I detta skede stod jag fortfarande bakom ledningens beslut, åtminstone gällande ambitionen att få skämma bort personalen lite. När ledningen presenterade skolans nya slogan ville jag verkligen tro på orden: "Här gör vi skillnad på riktigt".

 

En termin senare kan jag inte låta bli att fråga mig själv om kickoffen i augusti kunde ske på bekostnad av andra tänkbara investeringar: min egen anställning, t.ex. Hade jag vetat vad som stod på spel skulle jag utan någon större tvekan kunnat tänka mig att avstå ifrån en spa-weekend. Men jag visste inte vad som stod på spel: det gjorde nog ingen av oss. Jag hade, i alla fall, ingen aning, utan tillät mig manipuleras av alla tänkbara ytliga gester. Redan första gången vi träffades visste vår nya rektor vad jag hette. Något sådant hade jag inte varit med om sedan jag själv var elev. Jag var omedelbart såld (så lättmanipulerad är jag).

 

Ledningen har löneförhandlingar och anställningsavtal som konstanta hållhakar på sin personal. Jag skulle antagligen ha fortsatt att hålla käft om man hade valt att förnya mitt avtal. Så mycket integritet har jag. Men min tjänst var uppenbarligen för kostsam och man bad mig gå. Eftersom inget längre stod på spel, förutom mitt kommunala rykte, kunde jag kosta på mig att börja skriva de här texterna. Jag förstår varför andra håller tyst. Men de skulle inte behöva vara rädda för att riskera sina jobb bara för att de vill säga sanningen.

 

Ungefär samtidigt som jag blev uppsagd avslöjades planerna på ytterligare en spaweekend (den här gången i Barsebäck). Några kollegor till mig protesterade och menade att pengarna hade kunnat användas till att förlänga min tjänst. Varken kollegornas eller elevernas protester hördes.