Gräva i sandlådan

Innan jag utbildade mig till lärarassistent bekantade jag mig med dagens skolsituation som lärarvikarie och fritidspedagog på Sorgenfriskolan i Malmö. Här hoppade jag in som vikarie i snitt två dagar i veckan under ca två års tid. Jag minns arbetsplatsen som hektisk men ändå full av varmhjärtade barn (och lärarkollegor).

 

Jag slog på SVT:s lokalnyheter för en stund sedan: I måndags upptäckte barnen sprängdeg när de grävde i en av skolgårdens sandlådor. Föräldrarna till ett av barnen uppger att skolledningen inte informerade dem om vad som hänt. Gissningsvis fick barnet själv berätta om den oväntade upptäckten.

 

Runt om i Malmö pågår för tillfället en serie omskrivna knarkrazzior som en del av Operation Rimfrost. Polisen upptäcker fortfarande langare som stryker omkring runt stadens skolor. Sydsvenskan specificerar inte vilken skola det handlar om den här gången, men man fann langarna gömda i ett närliggande buskage. Projektet kallas för "en drogfri skola" och drivs av Malmö stad. Ambitionen är beundransvärd, men jag kan inte låta bli att tänka att man kanske borde använda fler metoder än att låta knarkhundar söka igenom varje skola två gånger om året: kommunicera med eleverna, skapa en uppfattning av deras kollektiva medvetande. Vad pratar de egentligen om på rasterna? Vad visar deras Googlesökningar? Vad försiggår i deras närmsta omgivning och hur påverkar det dem?

 

Mellanstadieelever på skolan som fram tills nyårsskiftet var min arbetsplats rullar pappersjoints, leker knarkrazzia och lär sig Einars och Greekazos hiphoptexter utantill. 10-åringar skolkar från sina lektioner för att istället fungera som springpojkar mellan gatuhörnen. Förtvivlade föräldrar uppger att de bevittnar langning på skolgården efter stängningstid och undrar vad vi tänker göra åt det. "Detta är inte något vi känner till", kommenterar ledningen, som stolt konstaterar att knarkhundarna inte upptäckte någon knarkgömma i elevskåpen den här gången.

 

Det är hemskt att säga det, men det är i såna här stunder man inser att man faktiskt inte är helt paranoid.