Reproducerande mekanismer

Alla vet vad problemen är. Men ingen verkar göra något åt dem, trots att viljan måste finnas någonstans. Kanske är man rädd för att stå ensam, att bli övergiven av likasinnade? Hela livet är en intresseavvägning: ska jag stå upp för det jag vet är rätt eller ska jag låta bli? Som samhället ser ut idag är det, trots allt, ofta lönsammare att inte stå upp för sina ideal. Man kanske lyckas tjäna pengar, men det går inte att förneka att man ger bort en del av sig själv.

 

En mellanstadieelev kontrollerade resten av sin klass med ständiga skrämseltaktiker och hot. Jag märkte detta redan första dagen på skolan. Och hen märkte att jag märkte. "Du blir inte kvar här särskilt länge", sa hen till mig på min tredje arbetsdag. Jag lade märke till att eleven på ett otroligt sofistikerat sätt kunde kontrollera klasskompisarna både innanför och utanför klassrummet. Vad hen lyckades åstadkomma med en endaste sned blick var häpnadsväckande. Hen hade de andra barnen fullkomligt i sin makt. Och hen gillade inte att jag ifrågasatte det: "Du är väl lärarassistent? Gå och hämta kaffe till läraren då!".

 

Efter ett tag lärde jag känna eleverna och några av dem började anförtro sig åt mig. De konstaterade att deras klasskompis faktiskt inte var särskilt snäll mot dem, men ingen av dem vågade stå upp mot hen eftersom de var fullkomligt övertygade om att de skulle stå ensamma. Fler och fler elever kom till denna insikt och det slog mig att om de bara hade litat på varandra skulle de utan problem lyckas avsätta härskaren från sin tron.

 

Jag vände mig till föräldrarna. De flesta bekräftade min uppfattning av en otrygg social miljö i klassen, men få tycktes förmå sig att acceptera att deras egna barn kunde vara en del av oron. Klassens härskare kom till mig igen och sa: "Varför vill du prata med våra mammor? Är du pedofil?", "Du ska fan inte bli kompis med min mamma och pappa!".

 

En del av tragiken är att vi vuxna själva upprätthåller samma maktdynamik. Och vi gör det framför ögonen på barnen. De reproducerar bara samma mekanismer eftersom de tror att det är normen. Vi bevisar tillsammans, gång på gång, att man erhåller makt genom att skrämma sig till den. Det är vi som lär barnen allt det här sjuka. Låt oss sluta med det. Vi måste leva som vi lär, helt enkelt: stå upp för vad som är rätt och stötta de utsatta. Det låter kanske som något Batman hade kunnat säga, men saken är: han har ju rätt.