Rättigheter kontra skyldigheter

Vissa verkar provoceras av idén om en lagförd Barnkonvention. Man verkar dra slutsatsen att bortskämda ungar nu kommer serveras ännu fler möjligheter att manipulera sig igenom ett överdrivet förlåtande system som inte fostrar unga att lära sig ta ansvar. "Barnen tror inte att de har några skyldigheter", heter det. Vi behöver tänka lite längre än så.

Den bakomliggande orsaken till de flesta fall av icke-diagnosticerat utåtagerande beteende (som sedermera kan komma att resultera i s.k. disciplinära åtgärder) är att barnen någon gång har berövats sina rättigheter. De flesta känner inte sig lyssnade på. Beteendet är symptom på ett inre lidande.
 
Om eleverna verkligen hade upplevt att skolan var till för deras skull skulle vi nog inte heller se någon större förekomst av olydnad eller respektlöst beteende. Idag fostrar vi i praktiken barnen i tron att de inte är särskilt värdefulla. Detta föder en fullt logisk upproriskhet som vi ofta registrerar som tecken på bortskämdhet eller otacksamhet. Egentligen är det enda barnen begär av oss vår tid och uppmärksamhet. Men idag är tid pengar. Och pengar vill vi inte ge bort.