Lojalitet

 

Jag upplever att en orsak till skolors misslyckanden är att inblandade verkar arbeta mot olika mål. Varför har det blivit så? Instruktionerna finns ju tydligt utskrivna i skollagen och i respektive arbetsbeskrivningar.

 

Jag tror det kan vara fråga om missriktad lojalitet. Skolan och alla anställda har som uppdrag att vara lojala mot eleverna. Denna lojalitet måste ofta vägas mot skyldigheter i andra aspekter av livet. Denna ambivalens borde inte tillåtas och då menar jag att man helt enkelt borde ta större hänsyn till det faktum att lärare är människor och inga programmerbara maskiner. En lärare måste kunna ägna sig helhjärtat åt sitt professionella uppdrag under arbetstid men också tillåtas ett avkopplande privatliv. Personliga och professionella åtaganden ska inte behöva stå i konflikt med varandra.

 

Till råga på allt har vi skolornas administrativa styren i vars uppdrag det ingår att inte överskrida budgeten. Jag försöker, i den mån jag kan, sätta mig in i en rektors perspektiv och jag kan ärligt säga att jag inte avvundas de som har detta jobb: det krävs ingen större ansträngning för att konstatera att uppdraget är helt omöjligt. Om man följer skollagen bryter man oundvikligen mot budgeten och viceversa. Alla Sveriges rektorer sitter i kläm.

 

Allt det här är ytterligare konsekvenser av samhällets marknadstänk. Runt om i världen förfasas människor över utformandet av Sveriges skolsystem, men här i vårt toleranta land fortsätter vi att slita mot omöjliga odds. Marknaden har blivit viktigare än människan och följaktligen försämras kvalitén på våra utbildningar.

 

Rektorernas paradoxala uppdrag leder till motsägelsefulla förhållningssätt hos anställda: man förväntas visa hänsyn både mot eleverna och organisationen. När man tänker efter är allting väldigt skevt. Verklig lojalitet mot organisationen skulle väl innebära en vilja att ständigt förbättra verksamheten?

 

Det ständiga kompromissandet låser skolpersonalens händer och förhindrar utveckling. Lojalitet mot elev och organisation borde vara samma sak. Men det är det inte. Vill du vara lojal mot organisationen förutsätter det att du inte pratar högt om vissa saker. Vill du vara lojal mot eleverna måste du prata högt. I Sverige är dubbelmoral en konstform.