1. Inledning
1.1 Bakgrund
Jag har alltid varit intresserad av mänsklig kommunikation och det är min filosofi att möten kan förebygga konflikter. Förutsättningen är att man som individ har ett genuint intresse av att lära sig om "den Andre". En av de mest komplicerade övningar hjärnan kan ägna sig åt är att försöka förstå en annan människas tankar (Haraldsson Sträng 2016, s. 49). Jag skulle påstå att förutsättningarna försämras ytterligare i ett samhälle där människor successivt förlorar kontakten med varandra.
Filosofin jag talar om bygger på en grundläggande idé om allas lika värde. Precis som alla andra konfronterar jag dagligen mina egna fördomar. Fördomar frodas överallt och min upplevelse är att de i hög grad dikterar vårt nutida samhällsklimat.
Fördomar förekommer även i skolans värld. Läroplanen (Skolverket 2018) beskriver inte i avsevärd detalj hur det egentligen är tänkt att de s.k. värdegrunderna ska implementeras i undervisningen. Avsikten är däremot tydlig: eleverna ska fostras till demokratiska medborgare. Men hur fungerar värdegrundsarbetet i praktiken?
Jag har sett elever på en innerstadsskola rista in hakkors i sina bänkar. Jag har hört ungdomar på en fritidsgård i glesbygden skämta om Förintelsens offer. I de flesta fall har jag känt mig nöjd som ingripit och försökt initiera seriösa diskussioner - men jag frågar mig själv om mitt primära syfte faktiskt har varit att förstärka min egen självbild? Hur mottaglig har jag varit för vad eleverna har uttryckt? Om grunden jag bygger min världsbild på är helt bergsfast, hur kan jag då förvänta mig att mina elever ska ändra på sina sätt att tänka? Har jag i själva verket hela tiden utgått ifrån att jag har rätt och att de har fel? Har jag (om än omedvetet) betraktat mig själv och eleverna som motståndare i en tävling? En av samhällslärarna som jag har intervjuat inför denna studie uttrycker sig så här: ”Du kan aldrig vinna en debatt med en elev. Skulle jag vilja vinna över en elev bara för att jag är äldre och därför haft möjlighet att tillskansa mig mer kunskap?”
1.2 Syfte och frågeställning
Hur kan vi koppla värdegrunderna till elevernas verklighet? Arbetet med värdefrågor tar aldrig slut (Johansson & Thornberg 2014, s. 168): det är en dynamisk och ständigt pågående process. Det är således skolans uppgift att fånga upp elevernas sociala verklighet så att man kan ta deras frågor, rädslor, behov och intressen på allvar och på ett organiskt sätt kan väva in dessa i värdearbetet (Sernhede 2011, s. 209).
Hur ser det verkliga arbetet i skolan ut i förhållande till värdegrunderna? Är begreppet värdegrund för abstrakt för att vi på ett konstruktivt sätt ska kunna implementera de moraliska ideal som vi önskar att elever internaliserar?
Hur passar en orubblig värdegrund egentligen in i en värld som ständigt förändras?
Denna deskriptiva och kvalitativa studie är baserad på mina egna reflektioner efter att ha gått igenom litteratur som behandlar värdegrundsarbete, i kombination med resultatet av intervjuer med två samhällslärare: verksamma på olika högstadieskolor. Jag har valt Apelgårdsskolan i Malmöstadsdelen Rosengård och Emanuelskolan i den mindre tätorten Sjöbo och jag ska försöka motivera varför:
Rosengård och Sjöbo har under många år stämplats som problematiska områden - både ifråga om skolresultat men också i demokratisynpunkt (Skolvärlden 2018). Det är i synnerhet i marginaliserade områden som värderingar ställs på prov, eftersom det finns ett så mycket större behov av den solidaritet som våra politiker älskar att tala högt om i valtider (Sernhede 2011, s. 19). En stor del av allmänheten verkar också ha klara uppfattningar om hur tillvaron ser ut på dessa specifika platser. Samhällsläraren på Apelgårdsskolan utvecklar: ”När jag talar om för folk att jag är lärare tycker många väldigt synd om mig. Om jag berättar att jag arbetar på Rosengård beklagar man sig ännu mer för min skull. Då vet jag ändå att de flesta av dessa människor aldrig har satt sina fötter här”.
I det här sammanhanget kan det också vara relevant att nämna mina egna fördomar om dessa områden. Visserligen har jag vid några tillfällen vistats i både Rosengård och Sjöbo, men jag har inte spenderat särskilt mycket tid på någon av platserna. I denna studie utgår jag till stor del ifrån människors fördomar – mycket passande eftersom mitt urval faktiskt har formats av mina egna fördomar. I det här fallet har jag, utan tillgång till några större personliga erfarenheter, utgått från den mediala bilden av Rosengård och Sjöbo som marginaliserade områden. Då jag uppmanar andra människor att utmana sina fördomar är det inte mer än rätt att jag själv följer samma exempel.
1.3 Metod
Intervjun med samhällsläraren på Apelgårdsskolan genomfördes på plats och intervjun med läraren på Emanuelskolan gjordes över telefon. I sammanhanget är det värt att nämna att jag inte nödvändigtvis ställde exakt samma frågor till respondenterna. Istället förde vi mer organiska samtal i vilka alla inblandade tilläts associera fritt. Sammanfattningar av respondenternas svar och kommentarer antecknades under samtalens gång av undertecknad.
Resultatet av dessa samtal blev därför snarare fragmentariska berättelser som jag i efterhand kunde finna plats för i min text. P.g.a. detta redovisar jag inte heller någon sorts jämförelse mellan respondenternas svar eller för den delen några från min sida tydligt formulerade frågor.
Den färdiga texten tar snarare formen av en essä än en klassisk uppsats. Även detta var resultatet av en organisk process, då jag fann ett behov av att inte behöva förhålla mig till en alltför strikt uppsatsform. Jag ansåg det passande att låta mina egna tankar få komma till uttryck, särskilt eftersom ämnesvalet är av väldigt stor personlig betydelse och jag på detta vis också såg en möjlighet för texten att komma till sin fulla rätt.
Flera av mina frågeställningar lämnas mer eller mindre obesvarade och öppna. Detta beror på att det är frågor som jag själv ställer mig men inte anser ha funnit definitiva svar på. Jag vill också uppmana läsare att själva reflektera och komma till egna slutsatser. Som jag påpekar vid flera tillfällen är även värdegrundsarbetet en organisk och föränderlig process – det är väldigt svårt att deklarera en definitiv sanning.
1.4 Källkritik
För att begränsa urvalet av litteratur har jag helt enkelt sökt mig till material som i första hand behandlar värdegrundsarbete. Böckerna jag refererar till bör betraktas som seriösa och pålitliga källor: akademiskt författad studentlitteratur. Direkta citat från respondenterna ger självklart uttryck för deras egna synsätt - men det är just deras subjektiva upplevelser jag har varit intresserad av.
Jag skulle påstå att internetkällornas trovärdighet varierar. Jag citerar Läroplanen vid några tillfällen – här finns inga skäl att misstro uppgifterna. Jag utgår ifrån att angivna nyhetsartiklar är författade av seriösa journalister. Vid ett tillfälle refererar jag till uppgifter ifrån en debattartikel och dessa bör betraktas med viss skepsis.