Förebygga

 

Paolo Roberto beklagar sig i Nyhetsmorgon. Han har köpt sex. Ändå är det mest synd om honom. I Malmö har polisen svårigheter att gripa sexköpare eftersom köerna av kunder ringlar sig igenom hela trapphus och ut på gatan. Samhällsforskare menar att Operation Rimfrost är en fasad. I själva verket har våldet fortsatt att eskalera, påstås det. Polisen kan inte lösa problemen på egen hand.

 

Det krävs förebyggande insatser. Här har skola och socialförvaltning ett enormt ansvar. Men fall efter fall ramlar mellan stolarna, rinner igenom våra händer. Ofta kan många av oss se olyckorna långt i förväg, men vi har ingen lagstiftad möjlighet att göra något åt det. När vi försöker prata tystas och förnedras vi eftersom människor i maktpositioner inte vill att något stör bilden de vill upprätthålla.

 

I Malmö är vi väldigt duktiga på ytliga gester. Och vi ser gärna till att bli fotograferade eller omskrivna när vi agerar i enlighet med stadens uttalade värderingar. Vi är också väldigt duktiga på att leva i förnekelse, skjuta ifrån oss ansvar och blunda när barn i vår omgivning far illa.

 

Jag minns en elev som hade väntat i åratal på att få byta skola. En orsak var den mobbning hen utsattes för. Vi hade många samtal tillsammans. Jag fick vid flera tillfällen hindra elevens pappa ifrån att konfrontera mobbarna när han kom inrusande i skolkorridoren. Det enda argument som lugnade honom var när jag lovade honom att jag skulle göra allt jag kunde för att hjälpa hans barn.

 

Under en studiedag dök eleven plötsligt upp och undrade om hen fick hjälpa mig planera inför nästa möte med antimobbningsgruppen. När skolledningen fick höra att en elev (under min uppsyn) hade kommit till skolan bad man mig stiga in på deras kontor. Jag informerades om att mitt beteende inte var acceptabelt. Vi hade ju en planering att följa. Eleven borde ha stannat hemma. "Jag tänker inte säga nej om en elev vill träffas och arbeta med något konstruktivt. Även om det är studiedag", sa jag.

 

När eleven äntligen fick plats på den skola hen önskade gå på råkade jag överhöra rektorn i telefonsamtal med vårdnadshavaren som jag flera gånger hade stött på i skolkorridoren. "Men då antar jag att du kommer prata gott om vår skola i fortsättningen?", sa rektorn och skrattade. Jag har ingen aning om vad vårdnadshavaren svarade. Jag hoppas bara att eleven har det bättre nu.

 

Vad är kopplingen mellan mobbning i skolkorridoren och köerna med sexköpare som ringlar sig ut på Malmös gator? Det kanske kan verka långsökt, men inte för mig. Båda är symptom på dehumanisering. Det börjar redan i skolåldern och om vi inte agerar kommer det fortsätta in i vuxenlivet. Samhället förkastar mobbning. Samhället förkastar sexköp. Och alla sorters våldsdåd. Men samtidigt fortsätter dessa brott att ske i vår närhet. Och i praktiken rycker vi bara på axlarna. Då blir allt vårt moraliserande bara tomma ord. Och sådana är egentligen inte så värdefulla.